niofemtio

Ikväll är en sådan kväll då jag bara vill hålla kudden framför ansiktet och gråta. När allt känns meningslöst och då man tvingar sig själv att göra det man måste...borde...ska. För att sedan falla ihop till en hög på golvet, död av utmattning och död av alla känslor och tankar som äter upp de sista kvarstående delarna inuti mig. När misslyckanden blir så stora att dem tar över allt. Över det som borde vara fint, det som borde vara stillsamt, som kvarstår av det som en gång varit bra. Som väntar på att dammas av och bli använd igen, som någon gång för länge sedan.
Allt var kanske inte bättre förut. Men det som finns inuti mig var i alla fall helt och alla dumma tankar som konstant flyger till mig fanns inte heller.
Att vara vuxen är nog det svåraste med att må bra - och tvärt om förståss. För det är svårare än man tror att må bra samtidigt som man försöker vara vuxen.

Jag vill inte sova inatt. Samtidigt ska jag nog det. Jag ska nog tända massvis med värmeljus som luktar vanilj och starta "Hagnesta Hill" på repeat i cd-spelaren och sedan glömma att jag är vuxen. Glömma att det finns hemska tankar och glömma att världen är en svart, skitig jävla plats.

Åh har världens huvudvärk, dricker äpple/päronsaft och borde egentligen sova. Men vill inte och kan inte. Tänker tillbaka på förra året vid den här tiden, då jag träffade min pojke för första gången innan en lokalspelning och blev blixtförälskad direkt. Fortfarande pirrar det i magen när jag tänker på det och kollar på bilderna från den kvällen.
Vill tillbaka till lokalspelningar, varma vårdagar, random käka pizza i en park eller bara vara ute hela natten och inte göra något. Vill tillbaka till den 21/3 och se Kent igen, jag vill strosa runt i Göteborg en hel natt p.g.a missat tåg och jag vill plocka ner festivalaffischer på stan. Jag vill se Håkan Hellström igen och jag vill bada fötterna i den första isfria sjön.

Snart är det februari, sen följer mars och sen är det bara tre månader tills jag tar studenten, tills jag får springa fritt och göra vad jag vill fast klockan är mitt på dagen.
Jag ska ta med mina drömmar till sängen nu och sova i min stora och alldeles för tomma säng i mitt alldeles för tomma rum.

Söndagskväll och jag sitter i soffan och lyssnar på min nittiotalslista och väntar på att min magonda ska släppa. Sitter och kollar fina bilder på we<3it och är sjukt fotosugen, fast ändå inte. Sådär halvkluven. Nåväl. Nöjer mig gott och väl med min älskade vid sidan och att få vakna upp med honom imorgon kommer att vara lika fint som alltid.
Bjuder på lite kvällsinspiration.

 

 

Som vanligt kommer bilderna härifrån.

 

 

Macrofotografering i skolans studio.
dagens offer blev musiksalens ena elgitarr.

Trodde jag hade glömt av hur man fotograferade.
När jag väl var i studion och greppade kameran så fanns allt bara där.

Nu vill jag fotografera MER!

Känns som att jag inte kommer att bli bättre på att blogga. Mestadels för att när jag väl har något att skriva om så är det antagligen om hästar eller att jag varit i skolan och dött igen. Precis som jag gör nu, sitter i skolan alltså. Vill mer än allt bara hem, sova, sitta vid datorn, dricka te ur min nya kopp och SLIPPA vara i skolan..
Varför är jag så extremt skoltrött och ändå vill börja läsa på högskolan?
Uh, plugga upp betygen först efter studenten, men det blir nog bra.
Allt är bättre än gymnasiet, det är verkligen det.
Visst jag har lärt mig så extremt mycket av de här tre åren, men det har varit en riktig plåga.

Ska till staden och handla present till min älskade idag. Hörde att han fyllde sjutton imorgon.
Juste, fotolektion nu.
Orkar inte.

Sitter hemma hos min älskade, ensam med världens värk i båda öronen. Igår var det vänstra, idag är det båda. Överväger att ringa till sjukhuset och fråga om jag borde åka in. men orkar inte. Jag vet att det är öroninflammation som är påväg och det är det sista jag vill ha just nu. Åh.

Sitter och redigerar bilder och försöker att inte tänka på att det värker så extremt, men det är så svårt. Åh. Dricker nyponsoppa, är inloggad på stallet.se och försöker vara kreativ... Det hjälper inte.

---

Igår beställde jag hem en fjärrutlösare och ett stjärnfilter till min kamera. Förhoppningsvis kommer dem hem till mig i början av nästa vecka. <- Finns inte ord för hur glad jag är för att det var så billigt <3
Väntar också på mitt bokpaket som troligen också kommer i början av nästa vecka. Beställde två böcker om KBT och självhjälp för ångest och social fobi. Jag tror att det blir bra.

Är så sugen att börja läsa Psykiatri och Psykologi på Högskolan nu efter studenten. Det är bara en halvårskurs på 7,5p men alldeles lagom att börja med. Hela kursinnehållet bara skriker MIG. Så det blir nog det jag kommer att söka i Mars :)

Bjuder på en ganska effektfull bild.

En speciell vän som jag kanske aldrig varit så nära, men som finns långt in i mitt hjärta ändå. Jag minns fortfarande när jag träffade henne första gången och dagen efter fick ett sms där hon frågade om jag ville bli hennes vän.
Det är så stort. Stort att någon frågar mig om jag vill bli vän med henne.
Sedan dess har hon funnits i mitt hjärta, även om vi nästan aldrig ses eller knappt pratar så finns hon i mina tankar. Sista gången vi umgicks var vi vakna en hel helg, fotograferade utomhus mitt i natten och skrek av glädje när vi såg de första snöflingorna falla mot marken. Vi drack te hela natten och pratade om precis allt.
Efter det så rann våran vänskap ut i sanden. Båda två hade problem på var sitt håll och varken tiden eller orken fanns för att umgås.
Jag saknar henne, saknar henne så det gör ont. För hon är en så extremt fin människa. En sådan som alla borde få lära känna, som folk borde uppskatta och förstå.

Hon ville att jag skulle uppdatera min blogg mer, och jag gjorde detta för hennes skull.

Melinda.
Jag tänker på dig.

Det gör så jävla ont i hjärtat. Det liksom krampartat försöker slå, försöker pumpa runt det blod som jag vill ska forsa...
Försöker att andas, även om det gör lika ont som knivhugg i lungorna så försöker jag. Allt för att rädda någon sekund som kan vara värdefull.
Jag orkar inte andas mer. Jag orkar inte kämpa för att hålla tillbaka tårarna, all ångest och smärta som rasar inuti min kropp.
Jag raseras inombords. Tusentals monster river och sliter mig i bitar och jag låter dem göra det. Det är ingen idé att försöka kämpa emot.
Det går över om några timmar...

När hela livet vänds uppochner och man inte hittar sig själv, när man drömmer mardrömmar och när man bara vill ligga i sängen och gråta. Samtidigt vill man allt. Man vill springa på havreåkrar mitt i sommaren och man vill impulsåka till Göteborg bara för att vara där. Man vill leva bara för att leva.

Sitter och dricker cola i väntan på att min älskade ska vakna. Tror ingen förstår riktigt hur jag orkar leva som jag gör, inte ens jag själv förstår. Det enda jag vet är att jag älskar mitt liv precis som det är just nu.
Jag mår inte dåligt.
Jag mår så sjukt jävla bra. Vill allt. Vill göra allt och bara leva.
Sitter inloggad på stallet.se, som vanligt. Dock är det fint. Älskar sidan, gör det verkligen.

Hela kroppen är helt kolsyrefylld och jag vill bara springa, skratta, skrika och leva.
Ska gå och väcka min älskade nu.

Ska till VUP idag, som vanligt på måndagar. Fick ett sms nyss och blev helt varm inombords på att någon tänkte på mig. Blev jättebesviken när jag såg att det var från tandläkaren och att jag ska dit imorgon 07.30 <- DÖDAMIG.

Annars är väl dagen helt okej. Försöka att städa, rensa garderoben och göra en till spellista på spotify. Sånt som mitt liv går ut på nu för tiden.

Blev medem på LOOKBOOK och we<3it igår. Kommer bli fint att kunna vara aktiv och fixa iordning bloggen nu också. Jävlar vad jag ska fixa den, hoho.
Men hur den blir får ni se när den blir klar ju.
F.ö är det kallt och jag borde åka nu.

Åkte hem till min pojkes polare igår, var vakna till sex på morgonen och var fula.
Ibland är det också fint, att vara ful.
Det får mig att känna mig så hemma, att bara vara och skita i att vi lever i en värld där alla hatar varandra.

Borde börjat det nya året med att skriva något fint, men kommer verkligen inte på vad det skulle vara. Sitter ju bara i en säng i ett hus mitt i skogen och väntar på att min älskade mamma ska komma och hämta mig så jag får äta.
Äta är så jävla gott ~ MHM.
ALLA BORDE HA DET SOM HOBBY.

Har förövrigt kommit på saker som är ganska fint ändå. Som sammanfattar 2010 ganska mycket.

• Insåg att man inte behöver åka till Göteborg hela tiden för att må bra.
• Har fått världens finaste pojkvän.
• Hästar typ varje dag, och hästar är ju mitt liv typ.
• Varit sämst på att blogga men blir ju inte pepp när ingen kommenterar och glömt bort mig.
• Blivit beroende av att handla. Måste handla jämt typ, varje dag om jag kan.
• Älskar att äta ute, så jävla värt är det.
• Blivit beroende av Stallet.se och slösat över 500spänn på hemsidan på ett år.
• Gått två½ år på gymnasiet och kommer inte ha något liv efter studenten.
• Sparat ut mitt hår!!!1uno.
• Blivit tjock <3 Fast ne, blivit smalare faktiskt.
• Tappat fotointresset men blivit bättre på att fotografera.
• Gjort denna bloggen som är ganska kass egentligen, heh. Men niofemtio är fint. Kan inte ta bort den.
• Fått en ny mobil av pojkvän som hittat den på festival precis när jag behövde en ny. VÄRT <3

Värt år egentligen.
Sen måste jag tacka alla människor jag lärt känna under året, som jag träffat, som jag glömt skicka brev till och så vidare.
Vill bara säga att ni är bäst.
Ett speciellt tack till Heidi som gjorde min sommar speciell.

Nu ska jag hem och äta. Inte ätit på 12 timmar. Kommer att dö.