niofemtio

En speciell vän som jag kanske aldrig varit så nära, men som finns långt in i mitt hjärta ändå. Jag minns fortfarande när jag träffade henne första gången och dagen efter fick ett sms där hon frågade om jag ville bli hennes vän.
Det är så stort. Stort att någon frågar mig om jag vill bli vän med henne.
Sedan dess har hon funnits i mitt hjärta, även om vi nästan aldrig ses eller knappt pratar så finns hon i mina tankar. Sista gången vi umgicks var vi vakna en hel helg, fotograferade utomhus mitt i natten och skrek av glädje när vi såg de första snöflingorna falla mot marken. Vi drack te hela natten och pratade om precis allt.
Efter det så rann våran vänskap ut i sanden. Båda två hade problem på var sitt håll och varken tiden eller orken fanns för att umgås.
Jag saknar henne, saknar henne så det gör ont. För hon är en så extremt fin människa. En sådan som alla borde få lära känna, som folk borde uppskatta och förstå.

Hon ville att jag skulle uppdatera min blogg mer, och jag gjorde detta för hennes skull.

Melinda.
Jag tänker på dig.