Midsommar











Ungefär sådär såg min midsommar ut. Lite halvtasigt mående, därav varken särskilt fotosugen eller peppad på annat.
Men att fotografera hästarna och andras hundar och barn är alltid okej, ehe.

På kvällen fick det bli jordgubbar, glass och rosé.

Intagning!



Idag ringde dem från skolan och sa att jag var antagen till skolan.
FATTA HUR LYCKLIG JAG ÄR!

Ord kan inte beskriva hur nyfiken, nervös och spännande allt kommer att bli.
Den tjugoåttånde augusti börjar jag skolan. Då börjar jag en utbildning som jag velat gå sedan jag var hur liten som helst. Jag kan fortfarande inte tro att det är sant.

Försöker att vara i närhet av hästar så mycket som det går, samtidigt som jag drar med mig min lillebror, mest för att jag vet att han också har en förkärlek till hästar, bara han lär sig hantera dem.

Studier och framtiden.

Snart har det gått en vecka sedan jag stod på studentflaket och skrek att jag hade tagit studenten, fy fan...
vad tiden går fort.

Under denna veckan har jag hunnit att smickra in mig på en plats på en folkhögskola i Färgelanda, så till hösten fortsätter jag att plugga.
Men denna gången till hästskötare!
Jag kan inte förstå det själv, och jag vill bara köpa massvis med ridbyxor, hästsaker, anteckningsblock, pennor och kursböcker.
För är så sjukt glad för detta.




För jag har tagit studenten...

... FY FAN VAD JAG ÄR BRA!













Sitter och dricker vin och redigerar bilderna från idag. Sjukt bra dag.
Från och med nu räknas jag som arbetslös!
MEEEEEEEEEEEEN.
Det firar vi med att fortsätta ha fest imorgon.
Så mer bilder kommer ju imorgon, för idag har jag dödströtta fötter, och jag är värd att vila.
FY FAN VAD JAG ÄR BRA!
FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEN, FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEN, FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEEEEEN
FY FAN VAD JAG ÄR BRAAAAA!

Kortegebygge



















Byggde kortege med klassen idag. Små smygtittar på den har ni ju fått nu.
Resten får ni imorgon.

NÄR JAG TAR STUDENTEN!

Imorgon, kanske bara en sekund.

Jag vet inte vad jag kommer att göra när jag står framför dig imorgon.
Att bara höra din röst gör mig så svag inombords så tårarna kommer varje gång.
Hela min kropp och mitt hjärta vill bara omfamna dig, sjunka in i dig och aldrig släppa taget. Aldrig mer låta dig försvinna fråg mig igen.
Aldrig mer låta mig gå sönder såhär mycket.
Samtidigt vågar jag inte.
Jag är rädd för att våga för mycket, att gå över gränserna och bli för mycket.
Att jag hellre bara är, tråkig.  Fast jag inte vill.
Fast min kropp exploderar inombords.

Jag vill bara se på dig, se dig i ögonen. Jag vet att mina ögon kommer fyllas av tårar.
I samma stund kysser jag dig.
Jag släpper dig inte.
Aldrig mer kommer jag att göra det misstaget att låta dig gå igen.
Låter mitt huvud vila mot din axel, och mina andetag lyssnar till dina hjärtslag.
Ingenting annat finns för mig.
Jag vet att tiden går så fort, så jag håller om dig hårdare.
Därefter kommer tårarna lite fortare och din tröja blir blöt.
Jag vill bara ha lite närhet.
DIN närhet.

Aldrig mer ska jag lita på någon som saknar förmågan att förstå.

Förstår inte.
Jag får skiten slängd i ansiktet, om och om igen.
Fast det inte är jag som gör felen.
Även fast jag gör fel, är inte mina fel i den storleksskala och omfattning som det tillsynes får det att verka.

Jag känner mig lurad, bedragen och det är oförlåtligt denna gången.

RSS 2.0