27.07.11
Sitter på min älskades golv, på ett tjockt, fluffigt täcke. Han sover, pratar lite då och då i sömnen och får mig att le lite.
Jag älskar honom.
På söndag åker han iväg, och är borta i en och en halv vecka, upp till norrland.
Älskar att sitta här, och bara låta mina tankar komma, försvinna, stanna och sedan försvinna igen. Ibland försvinner dem inte. Då kryper jag upp i sängen och lägger mig brevid min älskade, lyssnar till hans andetag. Så är alla tankarna borta.
Kommer på mig själv, alltför ofta att jag borde logga in och blogga mer.
Ni borde klaga på mig.
Do it.
Så kanske jag faktiskt fixar orken till att blogga mer.
Jag älskar honom.
På söndag åker han iväg, och är borta i en och en halv vecka, upp till norrland.
Älskar att sitta här, och bara låta mina tankar komma, försvinna, stanna och sedan försvinna igen. Ibland försvinner dem inte. Då kryper jag upp i sängen och lägger mig brevid min älskade, lyssnar till hans andetag. Så är alla tankarna borta.
Kommer på mig själv, alltför ofta att jag borde logga in och blogga mer.
Ni borde klaga på mig.
Do it.
Så kanske jag faktiskt fixar orken till att blogga mer.
Behöver eran trygga närhet...
Jag förstår inte varför det gör så ont i mig. Varför jag plötsligt bara gråter och känner hur mina kinder svider av alla salta tårar.
Ändå kan jag inte sluta.
Jag orkar inte att ena sekunden klara mig själv, och andra sekunden gå sönder av saknad. Det låter så ologiskt att livet skulle fungera så.
Kan inte formulera mig just nu, och ska ändå snart sova. Värdelöst inlägg som vanligt ~ åh värdelöst.
Varför saknar jag trygghet när jag är ensam, varför ska båda delar av mitt hjärta bo så långt bort.
Jag behöver er, jag behöver eran närhet, värme, kärlek och trygghet.
Den som bara ni kan ge mig.
