niofemtio

Jag orkar inte leva med mig själv. Känner mig bara så tom, så extremt tömd på energi och positiva tankar. Allt är bara borta. Känner mig så dålig när jag inte kan göra allt det som jag blir tillfrågad. Jag blir ledsen om jag inte klarar av det eller om det blir fel.
Jag känner mig så fel.
Vill bara gråta, gråta ur mig allt som finns inom mig. Som river och sliter sönder mig inifrån. Något som aldrig kommer ut. Jag vill göra allt, vill vara glad och vill vara social och träffa människor. Men det fungerar inte. Jag fungerar inte.
Det känns verkligen som att ingen förstår. Att ingen vill förstå att jag är sånhär, att jag inte kan vara glad hela tiden, att jag blir ledsen om jag missar bussen eller inte ätit.

Orkar inte med mig själv.

Haft en superfin helg. Massor av te, mys och snö. Bättre kan det nästan inte bli. Blir mer och mer nöjd med mitt utseende också och vågar visa mig ute och vara social.
Lyssnat extremt mycket på Winnerbäck under helgen, troligtvis för att det börjar bli vinter och det är min typiska vintermusik. Det är fint. Julpyntat mitt rum och möblerat om och äntligen känner jag mig nöjd. Nu är det sådär jätte-supermysigt.
Nu fattas det bara massor av fina personer som sitter och dricker te i min soffa.

Sitter i skolan och är sämst på att uppdatera här. Mest för att det inte händer något i mitt liv och för att jag inte har lust till varken det ena eller andra.

Det ska vara Öppet Hus i skolan idag vilket betyder att jag kommer att vara i skolan till klockan åtta ikväll.
Prata med min älskade nu och lyssna på The Sounds <3

Har blivit i stort sett påtvingad att visa hur jag gör mitt "pandapophår"
Så här kommer en steg-för-steg bildserie där jag visar hur Jag gör.


Du behöver: Mjuk borste, kam och en "vanlig" borste som du brukar borsta håret med & Hårspray.


Börja med att borsta ut håret, platta om det behövs.


Gör en markerad linje över hela huvudet. Detta är viktigt för att sedan kunna tupera det. Lägg därför gränsen där din lugg slutar och tupera upp allt annat. Glöm inte att vara noga med att hålla linjen!


Var noga med råttsvansar! Sådana "råttsvansar" som på bilden får inte finnas utan måste tuperas bort.


Tillslut. Tuperingen ska se ut som ett stort afrokrull, ju hårdare och fastare tupering, desto hållbarare frisyr. Viktigt att fortfarande hålla linjen vid luggen!


Halvvägs. När man ska borsta ut övre delen av håret är det viktigt att inte ta i för hårt utan bara borsta ut det översta lagret av hår. Resten av tuperingen håller ju upp frisyren!


Färdigborstat. När man borstat klart ser man oftast var det behövs tuperas mer. Då är det bara att tupera och sedan borsta ut det tills man blir nöjd.


Slutresultat. Bara att lägga luggen så som man vill ha den och spraya.
För ännu mer hållbar frisyr kan man spraya efter tupering och direkt efter borstningen.

Sådan extrem ångest som jag har nu har jag inte haft på jättelänge. Komplexa kroppsideal och onormala tankar om precis allt.
Jag vill inte tänka, med rädslan av att jag inte själv vet vad jag tänker eller var tankarna kommer att sluta någonstans.
Jag vill fly.
Fly bort från allt som gör ont, allt som binder fast mig, som gör att jag knappt kan andas. Det är sådant som gör ont.
Sådant som att hata sin pojkvän utan anledning, ha dödslängtan utan viljan att dö, känna att man bara är en tom fläck mitt i ingenting.

Jag måste åka nu.
Tandläkaren väntar, och jag gråter tårar som aldrig slutar.

Urdrag"
Jag hatade min kropp så mycket att jag inte ens gick ur sängen på morgonen, levde på yoghurt och gick på promenad flera gånger om dagen. Gick med så stora kläder att man knappt såg mig och ofixat hår i en tofs mitt på huvudet, mitt försök att gömma mig. Jag såg bara massvis med fett, pormaskar, äckelhår och fel,fel,fel på alla ställen som fanns."

Jag bloggar om kroppsideal och kroppsfixering här.

När jag vaknade imorse var det snö överallt, jag hade fått ett helt underbart sms av min älskade och åt chokladflingor till frukost.
Jag älskar verkligen snö, mestadels för att det gör mig så glad och pigg för att det är så ljust och att man bara kan sitta och dricka te med levande ljus hela dagarna.

Idag ska jag till Psykologen, innan dess ska jag försöka att fotografera lite. Är så pepp på allting just nu så jag bara vill kasta på mig vinterjackan och gå ut, helt underbart är det.
Jag vill dela med mig av min glädje idag, och jag hoppas verkligen att ni tar åt er allt. Ni är så värda det.

Är nyfiken på hur många som egentligen läser min blogg, så om ni läser, kludda ner en kommentar och säg hej!

Känner mig så tom och otroligt trasig, egentligen helt utan anledning. Det gör ont i alla fall. Det gör ont att vara ifrån den jag älskar mest. Det gör ont att någon del av mig inte litar på honom, det knäcker mig att jag inte har koll på mina egna känslor.
Känner mig så bitter, totalt arg och ångestfylld på allt som kallas världen. Så egoistiskt, förstörande och trasigt. Förstår inte hur man kan vara hel när inte världen är det.
Jag förstår verkligen ingenting.

Jag praktiskt taget bor i min nya halsduk och basker. Försöker att tänka positivt och skriva av mig allt, försöka att göra det till något bra. Jag vet inte om jag lyckas, mestadels känns det bara som jag misslyckas, att hela jag är ett misslyckande.
Är inte så pepp på att orka, eller så.
Jobbig_Chey. Ja

Imorgon är en helt underbar dag.
Ska göra allt för att vara glad.

Duktig som jag är gick jag upp klockan sex och åt frukost, fixade mig och väckte min älskade. Är verkligen jättenervös inför psykologtiden vid lunchtid idag. Det känns som jag inte är redo att få en diagnos än, jag vill inte, inte nu. Tröstäter banan och lyssnar på The Ark, mest för att slippa tänka. Varvar det med Kent, försöker att fokusera, skriva, samla ihop papper som jag borde ta med mig.
Känns som jag har allt över mig och jag kan inte flytta på något.
Sen vill jag bara tillägga att hösten är underbar.

- Lookbook.nu

Fick typ världens finaste försenade födelsedagspresent idag - exakt en månad försent. Men vad gör det, right?
Ätit alldeles för mycket banan och fryser mer än någonsin idag. Behöver någon som kan värma mig och som vill dricka te i timmar och samtidigt vilja prata om allt och inget.
Denna person är välkommen hit.

För det andra borde alla lyssna på denna underbara skiva.

Igår var en ganska fin dag, om man bortser från allt som var dåligt. Egentligen finns det inget att skriva om, mer än att jag träffade fina Ango och Dennis, inhandlade en röd basker och en senapsgul halsduk, mest för att det är mina favoritfäger och favoritassecoarer.

Träffade fina Ango igår, skulle egentligen fikat, men mitt i alla tankar ändrade jag mig, vi gick och köpte cider istället, satt och pratade massa strunt och jag levde för en sekund.





Jag älskar julskyltningen, jag ÄLSKAR den! Jag vill ha magisk pudersnö tre veckor till jul och köpa julklappar.
Imorgon ska jag kolla julklappar, är så överenergisk på det så jag inte vet var jag ska ta vägen.

Försöker att fly undan filmtittande, endast för att jag hellre lägger mig i sängen och tycker synd om mig själv. Vilket är så typiskt mig att göra, precis nu när jag inte orkar något annat.
Borde städa, har ingen lust till det heller, sortera böcker, ändra på saker i mitt rum. Bara byta plats.
Att kunna leva en stund idag hade varit fint det med.

Känner någon slags bitterhet, en bitterhet till allt som borde kallas världen. Egentligen helt i onödan, men jag kan inte förmå mig till att ändra på det, nej, sådant är jag för lat för.
Känner mig oerhört kreativ, borde göra något istället för att sitta här. Spela hästspel i timmar bara för att slippa tänka.
Är det verkligen att fly undan den verkliga världen.
Ärligt talat gör det för ont för att leva. Ser bara en total, bottenlös meningslöshet med att bara gå ut, även om jag vill det mer än allt.
Hey, kluven chey, ja.
Kan inte förmå mig till att göra något vettigt alls. Borde börja blogga mer, borde skriva brev oftare, borde vara stolt över mig själv, borde kämpa mer i skolan, borde vara glad över att jag får hjälp med mitt mående. Men nej.
Här är jag inte tacksam.
Istället förvandlar jag mig till någon slags moraltant som vänder allt till det negativa bara för att ha någonting att klaga på.
Kul att blogga om det <- där fick ni anledningen till varför jag har grävt ner bloggandet ett tag. Känner mig mindre moraltant idag. förhoppningsvis kan jag dela med mig av mitt liv.
Man kan ju alltid hoppas.