Idioti på kvällsnivå.
Det är nog sådana här kvällar som inte är något bra alls, egentligen. När man borde sova men inte gör det.
När man sitter uppe istället och tänker, på allt som man inte borde tänka på. Speciellt inte när man är ensam.
För att tänka ensam är nog det värsta som finns. För det är då man tänker på minsta lilla sak.
Som att det gör ont i näsan precis innan man börjar gråta för att man spänner den, att jag alltid blundar innan första tårarna kommer. Precis som att om inte jag ser, så gör ingen annan det heller.
Det är alltid när man pratar för mycket när man är med folk runt omkring, när man aldrig säger något när man borde. Ungefär där är jag nu, även fast jag försöker att ta mig upp.
Jag döljer att jag döljer min fasad, som jag byggt upp, för att ingen ska veta.
Nej ingen ska få veta hur hemskt trasig, mosad och kraschad som hela min kropp är inombords.
Inte ens jag vill veta det.
När man sitter uppe istället och tänker, på allt som man inte borde tänka på. Speciellt inte när man är ensam.
För att tänka ensam är nog det värsta som finns. För det är då man tänker på minsta lilla sak.
Som att det gör ont i näsan precis innan man börjar gråta för att man spänner den, att jag alltid blundar innan första tårarna kommer. Precis som att om inte jag ser, så gör ingen annan det heller.
Det är alltid när man pratar för mycket när man är med folk runt omkring, när man aldrig säger något när man borde. Ungefär där är jag nu, även fast jag försöker att ta mig upp.
Jag döljer att jag döljer min fasad, som jag byggt upp, för att ingen ska veta.
Nej ingen ska få veta hur hemskt trasig, mosad och kraschad som hela min kropp är inombords.
Inte ens jag vill veta det.
Kommentarer
Trackback
