Kom med mig så vinglar vi fram genom stan



Det känns ganska åt helvete just nu. Allt känns ganska åt helvete just nu.

Som det såg ut skulle jag suttit barnvakt med Jonathan i helgen, han kunde plötsligt inte, i panik ringde jag min älskade som alltid med sitt finaste älskade lugn räddade mig och sa att han kunde komma över på kvällen och hjälpa mig.
Hur skönt?
Jag slipper sitta ensam en hel lördagskväll, jag slipper vara ensam med min bror och jag får vara med min älskade. Bättre blir det inte.

Smärtan i näsan börjar ge sig nu, är verkligen superskönt att slippa känna att näsan är en meter bred.
Var i skolan, dog lite. Gjorde klart det mesta.


Allt känns så skönt nu. Ändå är det något i mig som får mig att vilja spricka sönder.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0