Imorgon, kanske bara en sekund.

Jag vet inte vad jag kommer att göra när jag står framför dig imorgon.
Att bara höra din röst gör mig så svag inombords så tårarna kommer varje gång.
Hela min kropp och mitt hjärta vill bara omfamna dig, sjunka in i dig och aldrig släppa taget. Aldrig mer låta dig försvinna fråg mig igen.
Aldrig mer låta mig gå sönder såhär mycket.
Samtidigt vågar jag inte.
Jag är rädd för att våga för mycket, att gå över gränserna och bli för mycket.
Att jag hellre bara är, tråkig.  Fast jag inte vill.
Fast min kropp exploderar inombords.

Jag vill bara se på dig, se dig i ögonen. Jag vet att mina ögon kommer fyllas av tårar.
I samma stund kysser jag dig.
Jag släpper dig inte.
Aldrig mer kommer jag att göra det misstaget att låta dig gå igen.
Låter mitt huvud vila mot din axel, och mina andetag lyssnar till dina hjärtslag.
Ingenting annat finns för mig.
Jag vet att tiden går så fort, så jag håller om dig hårdare.
Därefter kommer tårarna lite fortare och din tröja blir blöt.
Jag vill bara ha lite närhet.
DIN närhet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0