niofemtio

En såndär kväll när plötsligt tårarna kommer, när man inte orkar mer, drunknar i musiken. I myskläder, koftor och te. I sängen, med mobilen, i väntan på sms.
Kanske någon kommer att rädda mig, kanske...

Så värdelös. Att inte ens orka, med världens lättaste uppgift. Att bara gå i skolan, göra uppgifter, att bara göra dem, lämna in dem.
Allt bara förfaller. Orkar egentligen inte ens resa mig upp. För inombords är jag så trasig. Behöver trygghet och kärlek. Vill känna mig värdefull.

Har insett nu att jag aldrig kommer att få träffa Spraits igen. Det gör så ont i mig. Även fast han kanske inte var den vackraste hästen på jorden, den som kunde allt, eller var snällast.
Så fångade han mitt hjärta så som ingen annan häst hade gjort förut.
Det var med honom som jag lärde mig allt. Som jag lärde mig trickträning, som jag fick kärlek tusen gånger tillbaka av, och som det verkligen syntes på att han älskade mig.
Har gått sönder - totalt.

Imorgon firar jag ett och ett halvt år tillsammans med min älskade Robin <3