niofemtio

Alltså nej.
Jag vill inte. Hatar att det blir såhär.
Jag vill inte mer.
Jag vill inte ha fredag imorgon.
Vill vara ensam.

Fy fan vad jag ljuger.
Talar osanning till mig själv.

Köpte fler skisspennor idag.
Ska rita.
Kommer gå åt helvete.
Precis som med allt annat.

Värdelöst inlägg.
Ni vet hur jag mår.

Åkte till Göteborg i fredags tillsammans med min Älskade. Spenderade helgen med massor utav fika, morgonte och Göteborgsluft i nästan tre hela dagar.
Spårvagnar, Broder Daniel, halsdukar, barnhänder, rulltrappor.
Allt är bara sådär fint att man aldrig vill släppa det.
Ni får sammanfattningen av helgen i bilder.

Drog mig till skolan ändå. För andra gången denna vecka. Det är väl lika bra att gå till skolan, gå halva dagen och sen åka hem istället för att vara hemma. Lite nytta måste jag göra.
Sitter som vanligt inloggad på Stallet.se och försöker att slappna av. Men kroppen samarbetar inte, inte alls. Spända nerver och ont i huvudet gör att jag hellre skulle ligga i min säng och lyssna på musik än sitta här och vänta på lektion.
Såg att mina inlägg igår drog upp besökarantalet till 42. Kanske borde fortsätta att tycka och tänka i bloggen.
Borde egentligen åka till stallet idag. Hade behövt rida och bara ta hand om de underbara hästarna.
Jag får se hur jag mår i eftermiddag. Mår jag bättre blir det stallet, oavsett hur jag mår. Om inte annat för att jag måste fotografera lite till. Det är ju så underbart.

Drar mig och försöker koncentrera mig på något som ska likna en lektion nu i alla fall.

Alltså det är ju faktiskt höst nu. Jag älskar ju hösten, med alla färgglada löv och den där varm/kalla vädret som gör att man fortfarande kan gå med kavaj OCH med halsduk och vantar utan att dö av värme eller av kyla.
Hösten betyder också att jag fyller år. Men inte än, för idag fyller min lillebror år. Hela elva år fyller han. Minns så väl när jag var elva år, vad fint livet var då. Min lillebror fick en "gratisbiljett" på en "valfri ridlektion på valfri häst" nästa gång han vill följa med till stallet. Det är så fint att ha en lillebror som gillar hästar.
Förövrigt vill jag bo i massor av sköna flanellskjortor och stickade strumpor i höst och vinter. Det är så fint. Älskar stora kläder och tjocka mysiga strumpor. Det är en perfekt hemma outfit. Älskar det verkligen.
Annars går det väl framåt.
Börjar leva lite smått igen.
Känns som jag kan börja skriva vettiga texter att läsa igen. Hoppas det håller i sig.
För dem som inte är på lika bra humör som mig kan lyssna på detta.

Nu ska jag koka en kopp te, skriva på mitt projektarbete och ringa min älskade innan jag somnar.

Men när min pojkvän blir hotad till livet via telefonsamtal och inte ens kan känna sig säker hemma så får det faktiskt vara nog. Min gräns går också någonstans, och precis här gick den.
Egentligen är jag inte insatt i varken invandring till Sverige eller om SD's ideologier. Men en sak är klar. Det är INTE rätt att kalla en svensk för "svennejävel" och hota med döden osv. Oavsett vart man kommer ifrån ska det vara klart och tydligt vilka regler som egentligen finns här och att man SKA följa dem. I nuläget ligger det mer åt att man BORDE följa dem, och gör man inte det så är det förståeligt för "H*n är ju inte härifrån och har säkert inte haft det så lätt" okej, visst. Jag kan ta den förklaringen. MEN förklara då också varför en svensk som heller inte "haft det så lätt" inte undankommer rasistiska straff. Varför?
Jo för att det är vårat hemland. Ja, men dåså? Borde det inte vara VI som bestämmer vad vi SVENSKAR borde ha och leva i. Om det nu ändå är vårat land menar jag.
Det går inte ihop i mitt huvud, inte på något håll.
Jag har aldrig, jag menar aldrig! Varit rasistiskt lagd, men i nuläget är mitt tålamod bottenkört. Detta är INTE okej.
Jag vill inte leva i ett land där man blir ursäktad bara för att man inte är född här. Nej men då borde vi ju bli lika accepterade i motsatta länder. Är det så? Inte någonstans.
Vad gör att Sverige tillåter sina egna svenskfödda medborgare att leva i skräck och rädsla.
Jag bara undrar.

Jag tar en paus från livet tills jag hittat mig själv igen.
Kommer stanna kvar ett tag till. Bara för att orka med.

Sitter här med trassligt pandahår och utkletat smink efter min eftermiddagssömn. Mest för att rensa tankarna.
Jag vill bara fly från mig själv, skära bort min otillräcklighet. För alla älskar ju Kentcitat.
Borde ta tag i städandet tills min älskade kommer hit, men jag orkar inte. Vill bara vara ute, men det regnar så hemskt.
Måste bädda om sängen. Måste plocka undan från golvet och lägga tvätten i tvättkorgen. Allt detta för mig är ett heldagsjobb, nu ska jag göra det på en timme.
Jag ska sova sen. Theralen, musik och ritblock.
Ikväll orkar jag inte tänka.

Ge mig tillbaka gårdagen. Ge mig det jag behöver som mest.
Idag vill jag bara dö.
Ska överleva på te, stallet.se och detta.

Hemma efter en otroligt fin helg hemma hos min älskade. Allt börjar verkligen lösa sig och jag känner att jag står på stadig mark igen.
Åkte till Göteborg igår, och påvägen dit världens mest romantiska moppetur. Ja, jag är jättelöjlig. Men jag tycker sådant är fint. Det är faktiskt jätteromantiskt att sitta bakom sin pojkvän på en moppe och bara luta huvudet mot hans rygg och känna hur trygg man är. Det är så vackert.
Träffade hur som helst lite folk i Göteborg, umgicks med dem ett tag innan vi åkte hem igen. Allt är bara så fint.
Är ledig på tisdag. Ska till stallet imorgon, efter jag har dött under skolfotograferingen.
Sista, tack. Det är tur det.

Borde bli mer social och inte gömma mig. Det är inte lätt, verkligen inte.
Hösten är påväg. Det gör att jag mår bättre, om man jämför med de flesta.
Höstbarn
*hjärta*

Fin dag åsådär. Var i skolan, åkte hem efter lunch igen p.g.a att jag inte hade något att göra. Begav mig till biblioteket och letade hästböcker.
Hästnörd jag blivit. Uh.
Lånade i alla fall tre böcker, det blir nog bra.
Ikväll ska jag ägna mig åt hästritande, tedrickande och musiklyssnande. Innan jag går och lägger mig ska jag väl hinna med att ringa till min älskade också. Det är alltid så fint att prata med den man älskar mest precis innan man somnar.

F.ö ska jag till stallet imorgon igen. Efter min fyratimmars fotolektion på morgonen som jag hatar lite grann. Mest bara för att den är fyra timmar och att vi ska börja med våra fotouppgifter som går ut på att fota händer.
Händer liksom. Eh. Nej jag är verkligen jättedålig på att fotografera händer.
Dock har jag några idéer, får se om de mindre bra bilderna kommer upp här imorgon.

En bild från i måndags när jag var i stallet och flätade Isoldes man.

Måndag igen. Var i stallet halva dagen och fördrev tiden i skolan fram till lunch. Eftersom jag är en sådan duktig elev jobbade jag klart dagens arbete under helgen som var och kunde åka hem vid elva. Underbart.
Fick mer tid med hästarna och passade på att ta hand om Isolde ordentligt. Flätade hennes man och plockade bort alla dussin med flugägg som sätter sig på ben och mage.
Åh ibland är dagar sådär otroligt fina att man inte vill att dem ska ta slut.

Allt det där du sa du skulle lämna...

Söndagskväll igen. Idag är det tjugonio dagar kvar tills 
jag fyller arton, jag är glad.
Helgen har varit fin, i allmänhet har den varit väldigt fin.

Ska börja förbereda för min födelsedag. Ska skriva önskelista, 
dela upp den till alla som är inbjudna, 
eller som sakt att dem kan komma i alla fall.
Man får hoppas att det blir så. Det kan bli fint.

Ikväll ska jag skriva brev till fina människor och sen sova. Underbart.


Bild från när vi stog och kollade på Kristian Anttila.


Heidi's fina hand.


Kristian Anttila hoppar. Lite fint åsådär, även om jag inte gillar honom sådär jättemycket.

Just nu när jag trodde att allt var som bäst så faller jag till botten igen.
Jag skiter i att försöka något mer. Nu vet jag att det ändå inte lyckas.

Snälla, kom och hämta mig.

Hela dagen var bara awesome. Stod brevid Heidi och framför min pojke hela konserten. Längst fram.
Köade från femtion-noll-noll och det var så värt det, verkligen.
Åhh. Är fortfarande helt adrenalinfylld av allt igår, åh, åh, åh så vackert det var.
Såklart fotade jag alla bilder själv. Är så stolt över att jag fick så bra bilder som jag fick.

Ibland är allt bara så fint. Min blogg förtjänar fina inlägg, även om det är dåligt med bilder. Ledsen för det, men jag väntar på hösten. Jag har inget bättre för mig.
I helgen hittade min älskade en mobil i en park till mig. Hejdå Nokia3310 och hej någon Sony Eriksson med blommigt skal och minneskort.
Den blev invigd med BD, Kent, Lars Winnerbäck, Håkan Hellström och Thåström. Varje kväll innan jag somnar lyssnar jag på en låt av varje, som en godnattvisa bara för mig.
Det är så fint.
Jag är så lycklig. Allt är så himla fint, ändå. Även fast jag inte ser det. Nu ser jag det, och jag är så glad och sprudlar av glädje, så mycket att jag skulle kunna dela med mig i massor till alla er som vill ha och behöver. Lyssnar på min spotifylista, den som man blir så glad av, och blir ännu gladare inombords. Om en och en halv timme är min älskade här och jag är så lycklig.





Nu ska jag börja att jobba med projektarbetet. Får se om jag tillåts att ändra på det, det borde jag få, annars gör jag det ändå, heh.
En timme kvar. Åh vad jag är glad.

Sitter i skolan på min evighetslånga foto B lektion och är happyface över att jag kunnat installera spotify på datorn. Skolans datorer är spärrade osvosv. Så.. Men lyckades och överlever fotolektionen med Hästpojken i öronen och fint väder. För det är faktiskt sol ute för en gång skull.
Sen att min älskade möter upp mig vid skolan när jag slutar idag är så fint att jag nästan gråter lite, åh. Sen är det torsdag imorgon och sen är det Hästpojken på Liseberg tillsammans med min älskade, Heidi, Puff och massor av fler människor. Har en känsla av det kommer bli den bästa början på en höst man kan få.

Åh, jag är så glad.

Om vi faller så får det va så,
vi är för många som kämpar ändå.