niofemtio

Sitter och lyssnar på Lars Winnerbäck, dricker vaniljte och njuter av mörkret, det halvtysta huset och min klarvakenhet trots att klockan är tio. Jag brukar sova nu, jo jag brukar det. Jag är så trött av mig, det är nog nästan skadligt.
Vill kunna ta vara på min morgon, jag vill verkligen det. Ikväll ska jag göra det, jag ska se min söndagsmorgon vakna framför mig.

Det känns som att ni glömt bort min blogg. Är det så hemskt?
Jag kanske borde bli bättre, det blir nog bättre sen. Jag vet inte ens om ni bryr er, lämna en kommentar eller något så att jag vet att ni finns.

Det blåser osunda vindar
Det gör mig dämpad och sval
Det krävs så mycket mygel
för att verka normal

Sitter på min älskade pojkes säng och lyssnar på Hello Saferide. Funderar på att rida, men vet inte om jag orkar, det regnar ute, att sitta och kolla ut på regnet och lyssna på musik är något utav det finaste som finns. De senaste tre dagarna har spenderats hemma hos min älskade. Försökt att använda tiden med varandra så mycket som möjligt nu innan han åker. Gjort saker som vi annars inte brukar göra. Allt känns så mycket lättare nu jämfört med för en vecka sedan, vad som har hänt har jag ingen aning om, men att det är bra nu är huvudsaken.
Imorgon ska jag och älsklingen äta ute på restaurang och sen får vi se vad som händer på kvällen, förhoppningvis film och massor utav mys.

Fördriver kvällen med fin musik och rita.
Fina, fina torsdagskväll.

Borås Djurpark idag. Det får sammanfattas utav de bästa bilderna från dagen och den här låten. Resten hittar ni på Facebook.
Såklart är det copyright på alla bilderna då jag själv fotat dem.

Var och handlade hela dagen med Älsklingen och hans familj. Mötte upp mamma och fick femhundrakronor att spendera på saker som jag tyckte att jag behövde. Det resulterade i en kofta, som är hur mysig som helst förövrigt. Te, och en kopp att ha hemma hos älsklingen istället för att ta med eget hela tiden. Ett nytt skissblock, riktiga skisspennor, suddigummi och en pennvässare. En skivbok och två stycken pappersmappar att ha bilder och texter i. Känner mig så duktig som spenderat pengarna på saker som får mig att må bra. Även om älsklingen säger att när jag har min kofta på mig så ser jag ÄNNU mer ut som en hästtjej, och sedan skrattar han, jag vet inte om det stämmer. Vad tycker ni?


Jag ser supermegatjock ut, men står i en bajsvinkel *brusterhjärta*

Sen tänkte jag vara snäll och visa vart jag håller till när jag säger att jag är "hos älsklingen". Jo, jag sitter...


Där.
Nu vet ni, jag sitter i sängen ungefär hela dagarna och gör ingenting. Imorgon ska jag jobba och tjäna lite pengar, blir fint.

Allting är trasigt, sprängt, och flisen ligger I drivor
Jag plockar upp det och sätter ihop det till nånting nytt nu
Det ser sjukt ut. Men det är det bästa som jag har
Som ett efterlängtat mongobarn.

Det är inte en bättre dag idag.
Sitter och knepar och knåpar ihop en spellista och väntar på att Mikaelah-Bästa-Änglasyster ska komma hem och logga in på msn. Jag vill att det ska bli sen kväll, att det ska bli kallt. Att jag kan dricka te, krypa ner under täcket och kolla på film.

Samma Nätter Väntar Alla.
Snälla låt det vara natt några dagar nu, jag orkar inte med ljuset.

Jag lever, ja.
Ledsen för sämst uppdatering, men har varken orken eller lusten till att släpa mig till datorn för att skriva, verkligen inte. Eller okej. Jag har bara inte orken till att vara "allmän" med mitt liv just nu, så har tillbringat mer tid framför datorn och TheSims2 än något annat de senaste tre dagarna. Försökt att försvinna från verkligheten. Försökt att orka lite till, att inte ge upp. Just nu ligger allt som en tung hinna framför och över mig. Jag har svårt att se ljuset som finns där någonstanns. Alla glider ifrån mig, försvinner när jag är i behov av dem som mest. Njuter samtidigt av att vara "oaktiv i internetvärlden" att inte behöva lyssna till alla krav, alla måsten och uppdateras av vad alla gjort och inte. Det snurrar tillräckligt mycket i mitt egna huvud för tillfället.
Jag är tacksam över att jag har min underbara pojkvän, som alltid finns där och försöker att förstå mig även om det inte är lätt. Jag är sjukt tacksam över att jag har Ellen och hennes underbara hästar som jag kan dela mina dagar med och gör att jag orkar lite till när det är som mörkast.
Om jag ska vara ärlig just nu så finns det ingen annan som jag har ork till att prata med eller umgås med. Som inte ställer några krav eller som verkligen förstår.
Förlåt, men det är sanningen, ta den eller inte.

I Helgen hoppas jag att jag kan träffa älskade Spraits igen. Tills dess... Bilder från förra gången.








Min Ängel.
Räddaren i nöden-varning på killen, ja.

 

 

 

Åkte nästan upp till Västerås för att fira min kusin som tog lärarexamen. Fyra timmar i bilen och bilköer i stekande värme. Väl framme firades det med massor utav mat och fika. Vi som inte orkade att umgås i solen. Dvs jag och mina andra kusiner satt på trappan på framsidan (som även var det enda skuggiga stället) och fikade, snackade och dog av värmen.
Senare på kvällen åkte jag och familjen hem till mina andra kusiner för att grilla och vänta tills det blev kallare så att vi kunde åka hem. Det slutade med att vi åkte vid elvatiden på kvällen och var hemma klockan tio över två på natten. Värd dag i alla fall, trots värmen.

Två månader med den finaste som finns. Så sjukt underbart. Kan inte fira ihop med honom idag så det får bli att jag firar själv med att sitta och rita och lyssna på mysmusik.

Imorgon ska jag till Västeråstrakten till kusinen som tar lärarexamen och jag är där och fotar. Kommer bli fint. Blir att färga luggen och fläta i massor utav småflätor, för imorgon blir det lockligt och rockigt som gäller.

Jag ritat, Heidi ritat, Älskling ritat.

Träffade fina Heidi. Hade det sjukt fint åsådär.

Jag och min pojke bestämde oss sent på eftermiddagen att åka in till Gamla Stan och fika eftersom Lisa tipsade om ett sjukt mysigt gayfik där. Så vi spenderade några timmar, gata upp och gata ner för mig att springa och fota min nya passion -hus- jag är helförälskad i gamla hus, tegelhus, stenhus, trähus, massor utav fönster, fina tak. Åhh helt underbart. Gick runt där som i en dröm, solen som höll på att gå ner och värmeböljan som fortfarande låg kvar mellan husen på de små gränderna.

Filmkväll hemma hos Hanna. Hela kvällen blev väd när Kemtid var med i en film <3 Ingen fattar, det är chill.

Är sjukt tacksam över att jag har min underbara pojkvän och mina mediciner just nu.
Känner bara att jag vill gråta ut, försvinna, stanna här, leva ett litet tag. Jag känner hur jag går ner mig, men medicinerna hindrar mig från att släppa ut det om jag inte vill. Jag KAN hålla det inom mig, även fast jag inte vill. Vill bara gå runt, slappna av och leva min egna lilla värld. Bada varma bubbelbad, dricka massor utav te utomhus på varma sommarkvällar. Bada kvällsbad och gå hem och dricka massvis utav te, lyssna på Johnossi, Kent och Anna Ternheim. Jag vill vara oberoende av tiden. Det känns som att den tvingar mig framåt, snabba mig och göra saker utan att egentligen bry mig så mycket. Tiden som hindrar mig från att njuta av alla små saker som gör dagarna så fina. Ångesten har släppt nästan helt, men fortfarande känner jag den misslyckade känslan i kroppen. Känslan av att inte vara tillräcklig.

---

Ikväll ska jag fortsätta att skissa i mitt nyinköpta skissblock, dricka massor utav te, bada kvällsbad och sen ett varmt och långt bad med massor utav skum. Krypa ner i sängen brevid min fina pojkvän och somna till ljudet av hans dator. Ska fota massor och verkligen göra den här resan minnesvärd. Försöka att njuta så mycket som möjligt av de sex dagar till som vi är här.
Imorgon skulle det tydligen bli jättevarmt, då har jag planerat att kolla i olika secondhandbutiker och se om jag hittar något.