niofemtio

Sitter på min älskades golv, på ett tjockt, fluffigt täcke. Han sover, pratar lite då och då i sömnen och får mig att le lite.
Jag älskar honom.
På söndag åker han iväg, och är borta i en och en halv vecka, upp till norrland.

Älskar att sitta här, och bara låta mina tankar komma, försvinna, stanna och sedan försvinna igen. Ibland försvinner dem inte. Då kryper jag upp i sängen och lägger mig brevid min älskade, lyssnar till hans andetag. Så är alla tankarna borta.

Kommer på mig själv, alltför ofta att jag borde logga in och blogga mer.
Ni borde klaga på mig.
Do it.
Så kanske jag faktiskt fixar orken till att blogga mer.