What is worthwhile in the world, if you can't be with the one you love

Ikväll är en sådan kväll då jag bara vill hålla kudden framför ansiktet och gråta. När allt känns meningslöst och då man tvingar sig själv att göra det man måste...borde...ska. För att sedan falla ihop till en hög på golvet, död av utmattning och död av alla känslor och tankar som äter upp de sista kvarstående delarna inuti mig. När misslyckanden blir så stora att dem tar över allt. Över det som borde vara fint, det som borde vara stillsamt, som kvarstår av det som en gång varit bra. Som väntar på att dammas av och bli använd igen, som någon gång för länge sedan.
Allt var kanske inte bättre förut. Men det som finns inuti mig var i alla fall helt och alla dumma tankar som konstant flyger till mig fanns inte heller.
Att vara vuxen är nog det svåraste med att må bra - och tvärt om förståss. För det är svårare än man tror att må bra samtidigt som man försöker vara vuxen.

Jag vill inte sova inatt. Samtidigt ska jag nog det. Jag ska nog tända massvis med värmeljus som luktar vanilj och starta "Hagnesta Hill" på repeat i cd-spelaren och sedan glömma att jag är vuxen. Glömma att det finns hemska tankar och glömma att världen är en svart, skitig jävla plats.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0