niofemtio

Ibland är allt bara så fint. Min blogg förtjänar fina inlägg, även om det är dåligt med bilder. Ledsen för det, men jag väntar på hösten. Jag har inget bättre för mig.
I helgen hittade min älskade en mobil i en park till mig. Hejdå Nokia3310 och hej någon Sony Eriksson med blommigt skal och minneskort.
Den blev invigd med BD, Kent, Lars Winnerbäck, Håkan Hellström och Thåström. Varje kväll innan jag somnar lyssnar jag på en låt av varje, som en godnattvisa bara för mig.
Det är så fint.
Jag är så lycklig. Allt är så himla fint, ändå. Även fast jag inte ser det. Nu ser jag det, och jag är så glad och sprudlar av glädje, så mycket att jag skulle kunna dela med mig i massor till alla er som vill ha och behöver. Lyssnar på min spotifylista, den som man blir så glad av, och blir ännu gladare inombords. Om en och en halv timme är min älskade här och jag är så lycklig.





Nu ska jag börja att jobba med projektarbetet. Får se om jag tillåts att ändra på det, det borde jag få, annars gör jag det ändå, heh.
En timme kvar. Åh vad jag är glad.