Jag saknar illussionen av att vad som helst kan hända

När jag egentligen borde packa, sitter jag här, tänker alldeles för mycket, lyssnar på Broder Daniel, glas efter glas med citronvatten försvinner. Solen lyser in genom fönstret och det är fortfarande alldeles för varmt både ute och inne för att kunna leva normalt. Snart, snart ska jag laga lite kvällsmat, laga till det överblivna sedan Älsklingen åt frukost/lunch/middag, whatever det är när man går upp klockan ett och äter klockan tre. Gör uteslutningsmetoden på min packning, överväger gitarren, överväger block och penna, överväger böcker, överväger också skor, hur många par jag ska ha med vet jag inte, inte alls. Minst två, då blir det extra packning med strumpor, om jag inte har strumpbyxor, massor utav salvor, krämer, mediciner, smink, nagellack, parfym och jag kan hålla på i en oändlighet till. Jag HATAR verkligen att packa, hatar bokstavligen med stora bokstäver. Det knäcker mig, för jag har egentligen inget som jag vill ta med.

Nu borde jag fortsätta packa, egentligen.



Imorgon blir det att färga om håret istället för att klippa mig, är fortfarande inte säker på om jag vill låta saxen röra mitt hår, och tills dess får det vara som det är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0