20.17

Älskling, jag har hittat in från mörkret
det finns hopp om en förändring
men det tar den tid det tar
En ny start, jag tänker nya tankar
men allt det där du föll för
finns fortfarande kvar
Allting har förändrats
men jag känner likadant



Ibland undrar jag om det är värt att leva. Om det verkligen är det.
Kent är mitt liv.
Hatar att vara jag och hatar problem.

Det är ingen tonårsångest. Det är inga vanliga tonårsproblem. Hatar att bli generaliserad. Hatar att bli insatt i ett fack för "sjuka, ångesttöntar till tonåringar" Trött på att gråta tills tårarna är slut eller tills det svider så mycket under ögonen att gråta tillslut blir omöjligt p.g.a smärtan.
Jag hatar att vara jag. Jag hatar mina problem. Jag hatar livet. Jag hatar tankar, känslor, ord, tårar, världen, mig...

Snälla glöm mig och radera mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0