Lite glada tankar och evigt väntande

Sitter hemma hos min älskade. Väntar på mat och på att han ska komma hem. Att två veckor skulle bli så långa och att sommaren faktiskt snart är slut, allt kan jag inte förstå. Jag kan inte förstå att sommaren runnit av mina fötter, att snart står jag i skogen, kastar löv och blir lika glad över de första snöflingorna som varje år. Att jag börjar mitt sista år på gymnasiet och flyger i en fantasivärld om vad jag vill göra härnäst.
Kanske är det bra att tiden går så fort, att jag inte riktigt hinner tänka efter. Inte riktigt hinner att greppa allt som händer och låter hälften bara försvinna ut i ingenting.
Samtidigt är jag glad. Glad över att sommaren är över, glad över att hösten snart är här och så även min artonårsdag. Glad över att jag snart firar fyra månader med min älsklingspojke och glad över att jag börjat hitta mig själv. Kanske är det så att man behöver växa in i sig själv. Jag skulle behöva det bokstavligen. Min längd hånar mig, usch.
Halvt panikpackade min väska imorse och glömde både det ena och det andra hemma. Fick sitta och vänta i tre timmar på att någon skulle hämta upp mig så jag slapp sitta på en station och läsa bok och måla naglarna.
Trots allt är jag ändå glad över att det är måndag. Måndag när min älskade kommer hem, då jag kan börja leva lite och inte känna mig så ensam. Njuta av att somna brevid hans kropp ända tills söndag kväll.
Jag borde egentligen bjuda mer på min euroforiska känsla till er som läser, men jag känner att det börjar ta slut, och det sista vill jag nog hålla för mig själv. Lite happiness måste jag ha sista tiden jag sitter här, ensam på min älskades golv, väntandes på mat och sms att han snart är framme.

Jag lär vara glad.
Puss på världen.

Kommentarer
Postat av: Lisa

vackert som tusan! Puss

2010-08-16 @ 16:36:59
URL: http://popflickan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0