Håkan Hellström 16-09-11

Det var så sjukt bra. Stod på andra raden, alltså vid andra kravallstaketet och dog. Min älskade var med mig, och fortfarande kan jag inte tänka på det utan att börja gråta.
Hela 2 Steg Från Paradise skivan, från början till slut, gråta - gråta, sjunga med.
Efter det, gamla låtar.
Bryter ihop när Nu Kan Du Få Mig Så Lätt spelas. Skakar, sjunger med och står vänd från scenen och storgråter mot min älskades axel, mot min panna känner jag hur han också gråter.
I den sekunden vill jag stanna, dö och föralltid minnas.
Aldrig har en känsla varit så stark i hela mitt liv, det går inte att förklara.

Såklart - Kameran var med, och mina egna bilder, från lååångt bak, om man räknar från dem som stod längst fram, och långt fram om man räknar dem 20.000 - dem som stod framför mig.

Jag hoppas ni kan se på bilderna hur underbart det var, och att det är Copyright på bilderna.


















Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0