niofemtio

Det finns inte ord som förklarar hur mycket jag älskar min pojkvän. Han som offrar varje helg och sin tid för mig. Tillåter mig att må dåligt och tröstar mig när jag är ledsen och inte orkar mer. Han som fick mig att söka hjälp och stöttar mig varje minut i det.
Som hatar hästar med med övertalning ska följa med mig dit någon dag. Som är lycklig över att jag är lycklig. Som gråter glädjetårar när jag gör det och följer med mig på konserter som han aldrig skulle gått på annars.
Igår gav han mig som sagt världens bästa födelsedagspresent. Den kanske inte är så mycket för andra, men för mig var det bättre än något annat. Det var en blogg, där han skriver om mig, vad han känner för mig och hur oändlig våran kärlek är. Jag bröt ut i glädjetårar och blev helt överlycklig, satt i hans knä, vände mig om och kramade om honom lyckligare än på så väldigt länge. Tänk att något sådant kan göra mig levande igen.

Jag vill tacka honom för att han finns. Och att han står ut med mig i alla lägen.
Jag älskar dig.