niofemtio

Känner någon slags bitterhet, en bitterhet till allt som borde kallas världen. Egentligen helt i onödan, men jag kan inte förmå mig till att ändra på det, nej, sådant är jag för lat för.
Känner mig oerhört kreativ, borde göra något istället för att sitta här. Spela hästspel i timmar bara för att slippa tänka.
Är det verkligen att fly undan den verkliga världen.
Ärligt talat gör det för ont för att leva. Ser bara en total, bottenlös meningslöshet med att bara gå ut, även om jag vill det mer än allt.
Hey, kluven chey, ja.
Kan inte förmå mig till att göra något vettigt alls. Borde börja blogga mer, borde skriva brev oftare, borde vara stolt över mig själv, borde kämpa mer i skolan, borde vara glad över att jag får hjälp med mitt mående. Men nej.
Här är jag inte tacksam.
Istället förvandlar jag mig till någon slags moraltant som vänder allt till det negativa bara för att ha någonting att klaga på.
Kul att blogga om det <- där fick ni anledningen till varför jag har grävt ner bloggandet ett tag. Känner mig mindre moraltant idag. förhoppningsvis kan jag dela med mig av mitt liv.
Man kan ju alltid hoppas.