Förlåt, förlåt för allt, för min förbannade kluvna tunga

Imorgon har det gått 213 dagar, men just nu vet jag inte vad jag ska göra. Ligger i sängen med paniktårar som rinner ner för kinderna. Den där obehagliga klumpen i magen som gör mig okapabel att göra något alls och den där känslan att inte kunna ändra på något.

Skulle jag kunna göra allt, så skulle jag göra det direkt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0