niofemtio

Sitter och gråter. Allt känns bara så världelöst när allt bara faller över mig som en hög med sopor.
Kämpar sönder mig i skolan, även om det bara gått två dagar så vet jag att om jag fortsätter så som jag gör nu kommer jag inte orka länge till. Jag vill inte att det ska bli helg, jag vill inte ta tag i mina problem, möta dem och krossas ännu en gång. Nej jag ger upp, om inte helt så nästan.
Andrahandsval, andrahandsval.
Känns onödigt att försöka när man vet att en plats främst inte är till för mig. Den kommer aldrig att vara till för mig. Jag vet, för innerst inne känner jag hur dem jag älskar pratar bakom ryggen på mig, klagar och säger hur världelös jag är som mår dåligt och inte kan leva som alla andra.

Om inget löser sig så tänker jag isolera mig tills allt är över.
Inte ens min säkerhet har jag kvar.